Och i måndags hade jag så ont så det blev akuten för 1000 gången känns det som.

Väl där så blev jag inlagd och inväntade titthåls operation på onsdagen.

Duschad och op kläderna på och då får jag besked om att det kommit in något ur akut och att min operation skjutits upp tills på fredag.

Som om inte smärtan i magen var illa, så var längtan efter mina barn och min man ännu värre. Tur som jag hade så fick jag permission så jag kunde åka hem och mysa med min familj var välbehövligt.

På torsdagen när jag skulle tillbaka så värkte magen, jag fick inte behålla något, så min syster Elin körde in mig, då hon praktiserade på sjukhuset. Skulle egentligen få komma in till kvällen, men eftersom jag inte fått i mig något så behövde jag dropp, då jag inte ätit något sen tisdag förmiddag.

På fredagen blev äntligen operationen av och jag åkte in på operation 13:20 och 16:00 vaknar jag upp på uppvaket.

Jag halvsov fortfarande o känner då att någon klappar mig på kinden, jag vänder mig om o ser mamma och det var faktiskt en underbar känsla.

Kl. 19:00 har jag kommit ner på avdelning 3 igen och mamma kommer och hälsar på och jag bryter ihop totalt.

Därför jag bröt ihop var pga att dom inte hittat något och dom var förvånade över att det såg så fint ut. 

Men det dom hittade var att jag hade en nervskada jag fått av min gbp operation. 

Och det känns illa för mig, då jag kommer behöva äta mediciner för det.

Kom hem i lördags men ska på återbesök den 9/4, så får se vad som händer då.

Här kommer iaf lite underbara bilder på mina barn. Lever för mina barn💜💜